Jag och T-man har stora planer för framtiden, men många utav dem får vänta, då man får ta ett steg i taget - vissa stora, andra små. Om två veckor kommer vi ta ett rejält steg - vi ska flytta ihop! Vill bara skrika ut till hela världen hur lycklig jag är som har träffat denna underbara karl och att jag faktiskt ska få somna bredvid honom varje kväll, höra hans snarkningar (jobbiga, men ack så trygga) varje natt och få se honom varje morgon (jag veeeet, superklyschigt!!).

 

Nåväl, vi har köpt en lägenhet. En helt underbar lägenhet till och med, som kommer att bli världens bästa hem. Alltid rent och städat, alltid bäddat och alltid en doft av nybakade bullar. Jag älskar när man fortfarande kan ge sådana statements och faktiskt nästan tro på dem själv.

 

Att flytta ihop är inte baaara guld och gröna skogar (bara nästan), det innebär även att  man får rensa ut saker man tycker om och välkomna prylar in i hemmet som man kanske inte älskar. Både på grund av att två hem ska in i ett men även för att det gäller att kompromissa. Jag gillar inte hans tavlor och han gillar inte mina prydnadsänglar, han vill inte ha lila som accentfärg i vardagsrummet och jag vill ha fler prydnadsgrejer och "myspysgrejer" än vad han vill ha. Detta är i det stora hela småpotatis och egentligen inte något vi hänger upp oss på. Vad som komma skall är att vi, kära som få, ska dela hem och bas. Vi ska dela hemförsäkring och få post till samma brevlåda. Jag får äntligen kalla honom "sambo" och dela mitt liv med den man jag älskar. Det är inte småpotatis, utan ALLT.